Det har vi ju förstått sedan länge!
På den här Bloggen ges alla Sveriges intagna tillfälle yttra sig, ondgöra sig, uttrycka sin åsikter, ge både ris & ros. Även idag s.k. civila före detta intagna kan här göra sin röst hörd.
lördag 22 januari 2011
måndag 10 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
Jacob, Lars & Christian 1977
Jacob, Lars & Christian trodde de var artister och antog olika s.k. artistnamn men de avslöjades
och här ser ni hur de drömmer sig bort i sin galenskap medan Christian förser dom med mer kraft.
och här ser ni hur de drömmer sig bort i sin galenskap medan Christian förser dom med mer kraft.
tisdag 28 december 2010
Vi avslöjar dom, en efter en
Ytterligare en skribent på svenskamord.se är avslöjad:
Nämligen "lindesbergare", hans egentliga namn är följande:
Företagaren
Carl-Uno Ekblom,
Skogalundsvägen , 711 31 Lindesberg.
Född: 570801-****
Form & Tools AB startades i
juni 2005, genom att Carl-
Uno Ekblom köpte Linde
Modell&Verktyg AB av Fagerdala
Por-Pac AB. Företaget
har varit verksamt sedan 40-
talet och startade som ett
modellsnickeri. Carl-Uno har
drivit egen konstruktionsfirma
i mer än 10 år, ett företag
som hette CAEB Engineering,
där han jobbade som ensam
konsult. Idag äger Carl-Uno
100% av Form & Tools AB.
Nämligen "lindesbergare", hans egentliga namn är följande:
Företagaren
Carl-Uno Ekblom,
Skogalundsvägen , 711 31 Lindesberg.
Född: 570801-****
Form & Tools AB startades i
juni 2005, genom att Carl-
Uno Ekblom köpte Linde
Modell&Verktyg AB av Fagerdala
Por-Pac AB. Företaget
har varit verksamt sedan 40-
talet och startade som ett
modellsnickeri. Carl-Uno har
drivit egen konstruktionsfirma
i mer än 10 år, ett företag
som hette CAEB Engineering,
där han jobbade som ensam
konsult. Idag äger Carl-Uno
100% av Form & Tools AB.
måndag 27 december 2010
Åhmans nya identitet på svenskamord.se
Bobby Keyes
Moderator
Medlem
Antal inlägg: 363
SV: Livstidsdömda brottslingar i Sverige.
« Svar #116 skrivet: 01 december 2010 05:55:30 »
En dömd mördare som lever på lögner kan inte längre räkna med att kunna dölja det han gjort. Domar är offentliga handlingar, fakta sprids numera blixtsnabbt på nätet.
Kanske handlar den här frågan inte alls om hur vi ska förhålla oss till dömda mördare som blir fria.
Till dem som ska bli det om ett eller ett par decennier.
Utan om hur de förhåller sig till det de gjort, till sanningen, när de ska ut bland oss andra igen.
Loggat
Bobby Keyes
Moderator
Svenska Mord
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
JUST DET SKRIBENTER PÅ SVENSKAMORD.SE DET GÄLLER HUR NI FÖRHÅLLER ER TILL SANNINGEN, BÅDE VAD GÄLLER ANDRA MEN FRAMFÖRALLT VAD GÄLLER ER SJÄLVA
Moderator
Medlem
Antal inlägg: 363
SV: Livstidsdömda brottslingar i Sverige.
« Svar #116 skrivet: 01 december 2010 05:55:30 »
En dömd mördare som lever på lögner kan inte längre räkna med att kunna dölja det han gjort. Domar är offentliga handlingar, fakta sprids numera blixtsnabbt på nätet.
Kanske handlar den här frågan inte alls om hur vi ska förhålla oss till dömda mördare som blir fria.
Till dem som ska bli det om ett eller ett par decennier.
Utan om hur de förhåller sig till det de gjort, till sanningen, när de ska ut bland oss andra igen.
Loggat
Bobby Keyes
Moderator
Svenska Mord
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
JUST DET SKRIBENTER PÅ SVENSKAMORD.SE DET GÄLLER HUR NI FÖRHÅLLER ER TILL SANNINGEN, BÅDE VAD GÄLLER ANDRA MEN FRAMFÖRALLT VAD GÄLLER ER SJÄLVA
måndag 20 december 2010
När kan en människa anses ha sonat sitt straff.
Med ordalydelsen sona avser jag inte gottgöra, utan avtjäna sitt straff, vilket är två helt aparta företeelser. Att gottgöra någon som dödats är inte möjligt. Men att sona sitt straff, inte handlingen, är däremot möjligt. Handlingen går inte att sona, utan den är, till stor sorg för de anhöriga till den som dödats, ett irreparabelt faktum. Att värdera en människa liv utifrån påföljden för den som tagit en annan människas liv är nog väldigt svårt, men devisen "öga för öga och tand för tand", i den meningen att gärningsmannen också dödats, medför inte heller att brottet kan anses sonat, det vill säga gottgjort, utan leder till ännu ett brott – nämligen mordet på den som en gång mördat! Det är inte rättvisa utan hämnd.
Samhället, det vill säga den kollektiva massa av människor som utgör vårt land, eller dess företrädare staten, har ingen rätt att hämnas på någon som en gång dödat. Om lagen förbjuder en annan människa att döda gäller det även samhällets företrädare. Moraliskt kan det aldrig vara försvarbart att döda någon som dödat en människa, om det är förbjudet i lag, eftersom man själv (läs samhället) begår samma brottsliga handling. Detta är elementärt och behöver inga vidare utlägg.
Vad som däremot inte verkar vara särskilt elementärt är att en person som avtjänat sitt straff också ska vara välkommen tillbaka till samhället som en fullgod medborgare. Straffet, det vill säga påföljden, verkar för vissa brott inte vara möjligt att sona. Den dömde lever med en livslång påföljd, det vill säga livsdom, i allmänhetens ögon. Det är inte rättvist, humant eller särskilt ändamålsenligt. Alla brott måste självklart följas av en påföljd, ett straff i någon form, men alla påföljder måste även vara möjliga att sona – även de som utdömts för mord! Om känslorna, eller den mediala och politiska populismen, får styra blir lösningarna för hur vi ska förhindra att nya brott begås sällan särskilt humana, logiska eller samhällsnyttiga, utan då finns det en överhängande risk att vi drunknar i ett kriminalpolitiskt moras av vedergällning istället för rehabilitering och återanpassning.
Med vänlig hälsning
Tony
Kommentar av Tony publicerad på hans Blogg den 13 december 2010.
Samhället, det vill säga den kollektiva massa av människor som utgör vårt land, eller dess företrädare staten, har ingen rätt att hämnas på någon som en gång dödat. Om lagen förbjuder en annan människa att döda gäller det även samhällets företrädare. Moraliskt kan det aldrig vara försvarbart att döda någon som dödat en människa, om det är förbjudet i lag, eftersom man själv (läs samhället) begår samma brottsliga handling. Detta är elementärt och behöver inga vidare utlägg.
Vad som däremot inte verkar vara särskilt elementärt är att en person som avtjänat sitt straff också ska vara välkommen tillbaka till samhället som en fullgod medborgare. Straffet, det vill säga påföljden, verkar för vissa brott inte vara möjligt att sona. Den dömde lever med en livslång påföljd, det vill säga livsdom, i allmänhetens ögon. Det är inte rättvist, humant eller särskilt ändamålsenligt. Alla brott måste självklart följas av en påföljd, ett straff i någon form, men alla påföljder måste även vara möjliga att sona – även de som utdömts för mord! Om känslorna, eller den mediala och politiska populismen, får styra blir lösningarna för hur vi ska förhindra att nya brott begås sällan särskilt humana, logiska eller samhällsnyttiga, utan då finns det en överhängande risk att vi drunknar i ett kriminalpolitiskt moras av vedergällning istället för rehabilitering och återanpassning.
Med vänlig hälsning
Tony
Kommentar av Tony publicerad på hans Blogg den 13 december 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)